Tänk stoort....

Det gjorde vi under söndagens ismete.....
Bakgrunden är den att vi hade gott om stora mörtar. En del av dem var i en sådan megamonstruös supersize att vi inte var helt säkra på om det var mörtar eller små karpar som simmade omkring i beteshinken.
Och eftersom stora beten är bäst till stora gäddor fick det bli en helsatsning efter dessa.

Stora gäddor trivs i stora sjöar.
Vänern är ju en skapligt stor sjö så där fick det bli.

Den ena monstermörten efter den andra sänktes ned i det kalla vattnet men här fegade jag ur lite.
I min beteshink simmade även några mörtar av betydligt mer moderat storlek. I perfekt gös-storlek egentligen. Så jag satte ut tre stora och tre mindre.
Det drog igång direkt.
Redan innan jag fått ut mina sex spön hade jag drillat och återutsatt två gäddor.
Två snipor som båda föredrog de mindre mörtarna.


Även aptiten brukar vara stoor när vi är ute.
Och en del går in för det här med ätandet något mer än andra....

Allt eftersom händelselösa timmar gick, sjönk aktiviteten i "campen".

Jag lyckades med bedriften att få ännu en snipa. Även den här tog en mindre mört.
Men vad jag inte förstår är hur just jag lyckas borra rakt över huvudet på alla snipor?

Våra stora beten förblev orörda.
Antingen var inte de stora gäddorna hemma eller så matvägrade de totalt. Gissar på det första.
Så vad kan vi lära oss av det här då?
Jo....Stora mörtar lockar stora gäddor till hugg.....
Mindre mörtar ger däremot alltid hugg.....

Tjipp//Micke