Gjorde ett riktigt höstruskpass i söndags. Med abborrar som var lika griniga som det stengrå vädret. Eftersom vinden till en början skulle bli besvärande valde vi att fiska på en lite mindre sjö den här gången.
Dagen började med ett rejält huvudbry eller rättare sagt en utmaning. Det visade sig nämligen att samtliga mina favoritjiggar för den här sjön ratades totalt och det blev minst sagt flera djupdykningar i beteslådorna.
Men så kommer det där hugget som visar att man äntligen funnit rätt! Efter några mindre borrar sög det i ordentligt och en finare abborre hälsade på i båten.
Tydligen ville abborrarna ha lite färg på jiggarna för dagen och mer färgstarka jiggar i gult och grönt gillades betydligt mer än mina annars naturtrogna favoriter. Även något större jiggar lockade mer och de skulle tas hem i sakta mak.
Såna här dagar behöver man ibland lite tur på vägen. Inte bara att man lyckats finna rätt bete utan att man också råkar vara på rätt plats när någon av de randiga behagar bita.
